Flygolycka

I morse hade vi ett kort strömavbrott. Inget konstigt med det tänkte jag eftersom det var lite blåsigt ute. Dock visade det sig att strömavbrottet inte alls berodde på att det blåste, utan på en flygolycka. Det är inte första gången det händer heller. Det var den tredje flygolyckan här på gården inom 2 år, alla med dödlig utgång.

Känsliga läsare varnas!

En stackars trana fick sätta livet till.

Förra gången var natten mellan den 28 och 29 maj 2012, och då var det två svanar som fick sätta livet till (förhoppningsvis var det paret), och då hade det hunnit torka upp mer så det tog eld i det torra gräset. Dessutom blåste det rätt mot lagården. Det var lite väl spännande precis när det var läggdags. Nåväl, det gick ju bra, förutom för dom stackars fåglarna.

Hoppas verkligen att det här var sista flygolyckan jag får uppleva!  Inte minst för dom stackars fåglarnas skull!

Morgonstund har guld i mund

Förut har jag varit en riktig morgonperson, klivit upp tidigt och gått och lagt mig i normal tid. Men på senare tid så har jag snott mer och mer på dygnet. Sovit längre ut på dagen, och ofta hann det byta dygn innan jag kom mig i säng på kvällen.

Men sedan ett par veckor har jag börjat kliva upp tidigare på morgonen och ge mig ut på en rask morgonpromenad, och jisses vilken skillnad jag märker! Dels kommer jag mig mycket tidigare, plus att jag känner mig full av energi efter en promenad. Men även mitt kvällssug har försvunnit, och det är ju inte fy skam!

Förra veckan gjorde jag dock det misstaget att hoppa över morgonpromenaden, eftersom jag tyckte att det var lite för kallt ute. Låt mig säga såhär: Det misstaget gör jag inte om igen i första taget! För jisses så seg jag var den dagen! Kändes som att hela dagen gick i ultrarapid. Fick inget vettigt gjort alls.

Så nu går jag ut oavsett om det är lite kyligare, för jag vet att det är så värt det!

Det bästa med att åka bort

Det har varit tyst här på bloggen ett par dagar, och det beror helt enkelt på att befunnit mig i hos släkten i huvudstaden och både kameran och datorn fick stanna kvar hemma. Rätt skönt ändå.

Vi hann med med besök på Fjärilshuset och akvariet i Hagaparken, Scandic Victoria Tower och deras Sky Bar på 34e våningen (där det blåste så det svajade) och så en sväng till Stora Skuggans 4H gård. Kände mig rätt lycklig där jag stod och matade getter med ekollon och lyckades bli biten av en häst. 😉

Det är ganska skönt att få komma bort från allt ibland, få lite nya intryck och andas lite ny luft. Ett litet avbrott i vardagen helt enkelt.

Men det bästa av allt med att åka bort, det är faktiskt att få komma hem.

I min hall

Hallen är ett rum som på nått vis lätt glöms bort och bara blir en avstjälpningsplats för kläder, skor, väskor, post m.m. Det är lite synd, speciellt med tanke på att det oftast är det sista man ser när man går hemifrån och det första man ser när man kommer hem. Jag vill att min hall ska kännas varm och ombonad och välkomnande.

För att få en lite mer ombonad känsla brukar jag se till att ha en bukett med fräscha blommor på hallbyrån, det livar genast upp rummet. Just nu får den härligt pastellorangea tulpanbuketten sällskap av en lampa som jag fått av min morfar, som har en lampskärm som min mormor har sytt och 2 träfigurer som morfar har snidat.

Fettisdag

Idag är ingen vanlig dag, för det är faktiskt fettisdag! Hurra! Hurra! Hurra!

Det är nog inte många som missat att det är fettisdag idag, och många lär nog äta minst en semla (eller två, tre stycken i mitt fall 😉 ) idag.

Så i morse steg jag upp med tuppen för att baka semlor. Det är så knasigt med mig, för av någon anledning kan jag inte baka vetebröd efter lunch. Allra helst ska degen stå på första jäsningen före klockan sju, då blir mina bröd som bäst! Undrar varför det är så? Sen så finns det väl knappt nått bättre än doften av nystött kardemumma tidigt på morgonen?

Om någon skulle bli sugen att baka egna semlor så finns receptet jag använt mig av här

Att våga vara nöjd

Det här är jag. Så här ser jag ut. Jag skulle kunna börja räkna upp alla mina fel och brister, saker som skulle behövas ”fixas till”. Men det tänker jag inte göra. Istället tänker jag göra något så chockerande som att säga att jag faktiskt är nöjd med mig själv! Hör och häpna! Jag förstår att det är svårt att ta in, lite provocerande kanske till och med. För hur kan en tjej som inte ser ut som normen vara nöjd med sitt utseende? Det går väl inte?

En av mina förebilder Underbara Clara skrev för ett par dagar sen ett inlägg om att vara nöjd, trots sina fel och brister och hur provocerande det kan vara. Hur tjejer i tonåren tävlar  i att racka ner på sig själva och hitta på nya otäcka termer för att beskriva sig själva. Hur sjukt är det inte egentligen?

Jag ser det som så att vi vuxna måste ta vårt ansvar och visa att vi vågar vara nöjda, att vi vågar stå upp mot normen. För det är väl inte så konstigt att framförallt unga flickor börjar härma mamma som står vid spegeln och klagar på sitt utseende?

Så min fråga till dig som läser det här – Vågar du vara nöjd?