Har för en liten stund sedan kommit hem från mina släktingars stuga, och nu ska jag berätta vad som hände när vi var ute och fiskade med båten.
Vi for ut med båten, satte ner ankaret och satte oss och fiskade och fikade lite. Efter en stund när ingen fått napp (förutom jag som fick bottennapp) så förflyttade vi oss mer mot land. Bad idéa.
Efter ett tags fiskande närmare land så drar strömmen oss rakt mot en stor sten, och pang! Båten åkte rakt in i stenen.
Det hade varit lungt, om det hade varit så att det bara var en sten där, men nu var det betydligt fler än så, och strömmen drog oss mot varenda sten (ja, så kändes det iaf).
Vi försökte desperat ro oss ifrån stenarna, men strömmen ville något annat. Sen så blev det ju inte direkt bättre av att årorna var jättekorta och inte ville stanna kvar i byglarna (eller vad det nu heter). Ett tag trodde jag nästan seriöst att vi skulle bli kvar där ute för alltid. För att sätta ner motorn, det var inte att tänka på eftersom det var så stenigt.
Men skam den som ger sig! Efter en stunds roende och skratt blandat med skrik och panik så kom vi oss ut så pass långt att vi äntligen kunde sätta ner motorn och köra hem till det trygga fastlandet.
Känner inte för att sätta mig i en båt igen på ett tag, iaf inte ute på älven, och när jag gör det så ska det vara tillsammans med någon som har båtvana.
Justja, sa jag att ingen av oss hade flytvästar? (Illa, I know)
Menmen, det var min lilla berättelse för den här natten. Nu ska jag ta och sova för jag ska upp tidigt för att åka till Luleå med Elina för lite shopping och bio.
Sov gott sötnötter!
Puss!
Ps. Hade egentligen tänkt göra detta som ett videoinlägg, men jag känner att jag måste vänja mig med att prata med kameran först, för just nu känns det bara konstigt, och det orkar jag inte ikväll.

Trauma.
DET VAR HEMSKT!